Debattartikel i Göteborgsposten 31 aug 2020:

Martin Hultman: Dags att kriminalisera miljömord?

Kulturdebatt: Brott mot miljön ses fortfarande som mindre allvarliga än brott mot människor – nu väcker Greta Thunberg debatt för att ändra på det. Chalmersforskaren Martin Hultman skriver om rörelsen för att kriminalisera storskaliga miljöbrott – också i fredstid.

Som ett svar på passiviteten och konservatismen hos världens globala ledare inför klimatkrisens konvulsioner lanserade den globala rättviserörelsen, med Greta Thunberg som en av ledarna, en namninsamling i somras för att kriminalisera storskaliga miljöbrott – – som till exempel Bolsonaros målinriktade avverkning av Amazonas regnskog eller Volkswagens avsiktliga manipulation av mätinstrument för att släppa ut mer skadliga ämnen än tillåtet.ANNONS

Till dags dato har över 150 000 människor varav 320 forskare skrivit under kravet på att företagsledare, politiker, organisationsföreträdare med flera potentiellt skulle kunna ställas till svars för sina brott mot vår gemensamma planet. Trots att vi i Sverige faktiskt har en stolt tradition att arbeta för global miljölagstiftning har det varit märkligt tyst om lagförslaget, vilket till exempel kan ge möjligheten att döma ledare för hur jordens lunga Amazonas förvandlas till sot och aska genom bränder.

Ekocid är redan förbjudet i krig men fortfarande tillåtet i fredstid (!). Hur är det möjligt?

Ekocid förbjudet i krig

Ekocid som internationellt brott har en historik från slutet av 1960-talet då de globala miljökriserna började avslöjas av forskare. Ett antal biologer noterade då att kemiska stridsmedel användes av USA mot Vietnam. Vid FN:s första miljökonferens i Stockholm 1972 fick de kontakt med olika regeringar varav den svenska var en skildrat i boken ”The invention of ecocide” (2011). Konferensens initiativtagare Olof Palme tog upp begreppet ekocid i sitt tal till konferensdeltagarna. Palme var omskakad av och upprörd över Vietnamkriget där USA använde giftet Agent Orange för att avlöva hela skogar i jakten på fienden, en strategi som fick förödande konsekvenser för både människor och natur. ”Den enorma förstörelsen som orsakats av urskillningslös bombning, storskalig användning av bulldozrar och bekämpningsmedel är en skandal som ibland beskrivs som ekocid, vilket kräver brådskande internationell uppmärksamhet”. Han påpekade att livsmiljöförstörelsen inte känner några gränser och beskrev en vision för det internationella miljöarbetet: ”Luften vi andas är inte någon enda nations egendom – vi delar den. De stora oceanerna är inte uppdelade av nationella gränser – de är våra gemensamma angelägenheter. […] Vår framtid är gemensam. Vi måste dela den tillsammans. Vi måste forma den tillsammans.”

Med ekocidlagstiftning kan individer hållas ansvariga, ställas inför rätta och frihetsberövas. Oavsett om man är företagsledare eller myndighetschef. Det skulle inte gå att köpa sig fri från ansvar genom att enbart betala böter eller bekosta sanering, som dagens regelverk tillåter. Lagstiftningen skulle samtidigt stödja alla de verksamheter som arbetar med hållbarhet som ledord.

Brott mot miljön

Brott mot miljön ses fortfarande som mindre allvarliga än brott mot människor, kanske för att ekosystem och livsmiljöer inte är egna rättssubjekt med rättigheter som kan kränkas. Erfarenheter från slaveriets avskaffande visar att just kriminaliseringen blev viktig för att skapa ny medvetenhet om det förkastliga i att förvägra människor sina rättigheter.

Romstadgan, en förlängning av Nürnbergrättegångarna, omfattar de mest allvarliga brotten i det mänskliga samfundet för vilka det utkrävs rättvisa för i Haag hos Internationella brottmålsdomstolen. Där ingår folkmord, brott mot mänskligheten, krigsförbrytelser som ingår i en avsiktlig plan eller politik, inklusive uppsåtligt destruktiva handlingar såsom dödande, tortyr eller förstörelse av egendom och aggressionsbrott.

Förstörelse av livsmiljöer, miljömord, är alltså i dag brottsligt i krigstid. Det räknas som en av flera möjliga krigsförbrytelser, men skulle förslagsvis utgöra ett eget femte brott och därmed kriminaliseras även under fredstid illustrerat i advokat Polly Higgins ”Eradicating ecocide” (2010). När Romstadgan skulle fastställas i början av 1990-talet fanns ekocid med – som brott även i fredstid.

Det ströks dock under oklara omständigheter, där fyra länder som alla står under inflytande av sina oljebolag pekas ut som de största motståndarna: USA, Kanada, England och Frankrike. Numera börjar Frankrike svänga och Macron tillsammans med bland andra påven, Paul McCartney, Vanuatu, LO stödjer idén med ekocidlagstiftning. Med tanke på den existentiella utmaning mänskligheten befinner sig i kanske dessa borde stödjas i att lyfta frågan på nytt? Vi ska väl inte behöva starta ett tredje världskrig för att kunna ha chans att skydda oss själva och de ekosystem vi är beroende av för överlevnad?

Svenska politiker, näringslivsledare och civilsamhälle har här en chans att återigen visa framfötterna såsom skett tidigare i historien – något som kanske är viktigare än någonsin när bilden av vårt land står och väger i omvärldens ögon.

Martin Hultman