– Våra lagar räcker inte till för att skydda medborgare och natur. Det är uppenbart att vi behöver ett nytt samhällssystem. Ett system som sätter livet i centrum; människors liv och allt annat liv på jorden, skriver advokat Pia Björstrand i tidningen Miljömagasinet.

Tänk dig att du sitter i en stor lastbil. Du sitter vid ratten. Du har en bindel framför ögonen. Du vet att du kör mot ett stup och att du för varje meter som du fortsätter köra dödar tusentals människor, djur och växter. Ändå kan du inte stanna. Det är någon annan som sitter och trycker på gaspedalen. Du kanske kan bromsa, men är rädd för att lastbilen går sönder. Vad gör du?

En sådan situation befinner sig mänskligheten i i dag. Klimatkrisen är en av många kriser som med all tydlighet visar att vi har överskridit de planetära gränserna, och det på ett sätt som nu hotar såväl vår civilisation som mänsklighetens överlevnad.

Mänskligheten har aldrig tidigare befunnit sig i en sådan situation. Forskarna kommer med kvalificerade prognoser. Men det är viktigt att förstå att inte forskarna kan veta vad framtiden bär med sig; hur stor ekosystemens känslighet är, när tröskeleffekterna träder in och vilka marginaler som finns. Det som med säkerhet går att säga är att klimatkrisen redan är här. Skogar och marker brinner. Havsnivåerna höjs och det blir fler stormar. Lysekil och stora delar av västkusten drabbades av översvämningarna så sent som i januari 2020, då stormen Ciara slog till.

Den här sommaren ser vi hur torkan och värmen i Sverige riskerar att bli lika svår som sommaren 2018. Även ett högteknologiskt samhälle som vårt står sig slätt mot de starka naturkrafter som förvärras för varje år ju högre jordens medeltemperatur blir. Som räddningstjänsten i Uddevalla sa när stora delar av tätorten låg under vattnet: ”Det går inte att pumpa bort havet”. Lika lite som brandmännen kan göra något åt att brandrisken i skogar och marker ökar när det blir torrare och varmare. Det är helt enkelt för stora system för att vi människor ska kunna påverka.

Klimatkrisen är redan här. I vårt kalla och förhållandevis blöta land drabbas vi kanske mindre och senare än resten av världen, men oavsett vad vi gör kommer den globala uppvärmningen att fortsätta. Gaspedalen är nedtryckt. Det vägval vi står inför nu är om vi ska försöka göra allt för att bromsa i tid och rädda det som räddas kan innan det är för sent.

Det är nu, år 2020, som vi måste göra det valet. Har vi väl åkt ut över stupkanten är det för sent. Och det är nära nu; det ser vi när Australien brinner, Sibirien har rekordtemperaturer som ligger runt 25 grader varmare än normalt (som om vi skulle ha 45–50 grader under sommaren i Sverige) och extrema stormar blir både mer omfattande och fler. Luftföroreningar beräknas orsaka 7 miljoner människors död varje år. Var är åtgärderna för att stoppa dessa människors förtidiga frånfälle?

Med hänsyn till hur katastrofal situationen är blev många miljöengagerade personer chockade över att Mark- och miljööverdomstolen den 15 juni 2020 fastslog att Preems utbyggnad är tillåtlig enligt svensk lag. Tyvärr är det nog ”rätt”, åtminstone enligt en snäv och försiktig tolkning – vilket svenska domstolar oftast ägnar sig åt. Våra lagar räcker helt enkelt inte till för att skydda oss medborgare och vår natur, som grundlagen förutsätter.

Vi har i allt för många år satt ekonomisk tillväxt och global handel i förarhytten. Nu ser vi följderna av detta. I grunden är ju alla lagar skrivna för att skydda oss på olika sätt; att upprätthålla samhällets strukturer och att skydda människors liv och hälsa, liksom miljön runt omkring oss. Tyvärr har det blivit så att företagens väl och ve ofta sätts före medborgarnas hälsa. I exemplet med Preemraff får till exempel invånarna i Lysekil vänja sig vid att cancerrisken är större och att de och deras omgivning skadas av nerfallande partiklar från raffinaderiet.

Det är uppenbart att vi behöver ett nytt samhällssystem. Ett system som sätter livet i centrum; människors liv och allt annat liv på jorden. Våra levande ekosystem med insekter, däggdjur, fiskar. Allt fantastiskt, myllrande liv som är den sanna rikedom vi har och än så länge kan njuta av på vår vackra jord. Naturens rättigheter har blivit en del av grundlagen i flera länder och skyddar värdefull natur i ännu fler länder. Det är en lag som ger naturen rättigheter och kan få oss att tänka om, precis som när människor fick rättigheter och vi började värdera alla människors liv på ett annat sätt. End Ecocide är en annan rörelse som arbetar för att kriminalisera storskaliga miljöbrott internationellt i likhet med hur till exempel folkmord har kriminaliserats.

Det är dags att trampa på bromsen på den där lastbilen, hoppa av vansinnesfärden och lägga oss i det gröna gräset och njuta av det vi har – här och nu.

Pia Björstrand