Europarådets parlamentariska församling röstade i slutet av januari med en överväldigande majoritet för att anta resolution 2477 och rekommendation 2246, som båda kräver att ekocid ska erkännas som brott. Utgångspunkten för besluten var en nyligen publicerad rapport om miljökonsekvenserna av väpnade konflikter (skriven av UK MP John Howell, bilden). I rapporten anges att ”mångfacetterade, allvarliga, långvariga och oftast oåterkalleliga” miljöskador som orsakas av väpnade konflikter påverkar ”inte bara ekosystemen utan även människors hälsa utanför konfliktområdet och långt efter det att konflikten är över. De mänskliga rättigheterna till liv och till en hälsosam miljö undergrävs därmed.”
I resolutionen uppmanas rådets medlemsstater att ”skapa och konsolidera ett rättsligt ramverk för förbättrat miljöskydd i väpnade konflikter på nationell, europeisk och internationell nivå” genom att bland annat ”uppdatera sin rättsliga arsenal för att kriminalisera och effektivt beivra ekocid och vidta konkreta åtgärder för att ändra Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen så att ekocid läggs till som ett nytt brott”.
Det omedelbara sammanhanget för resolutionen är tydligt – Ukraina har drabbats av stora miljöskador i många olika former under det senaste året på grund av ryska attacker. Europarådets resolution lyfter fram ”viktiga luckor [som] kvarstår när det gäller att skydda miljön i samband med väpnade konflikter och deras efterdyningar” när det gäller exempelvis ratificering, precision av de termer som används (t.ex. för ’omfattande, långvariga eller allvarliga effekter’) och ett tillräckligt brett tillämpningsområde. Dessutom saknas en permanent internationell mekanism för att övervaka lagöverträdelser och behandla ersättningskrav för miljöskador.
Utgångspunkten för Europarådets beslut är sålunda miljöskador i krig (vilket redan omfattas av Romstadgan), men med tydligt stöd för att kodifiera ekocid som ett brott även i fredstid: ”Allvarlig förstörelse eller försämring av naturen som kan betecknas som ekocid kan inträffa i freds- eller krigstid. Det är nödvändigt att kodifiera detta begrepp i både nationell lagstiftning, när så är lämpligt, och i internationell rätt.”
